tupplur

Helt färdig efter en händelserik dag som för min del började redan natten innan den började med en dundersjuk liten Felix som höll oss vakna. På morgonen så var han pigg som en lärka igen och även jag, så med några dubbla espresso i kroppen så åkte jag iväg upp till Sundbro (lustigt hur man börjar vänja sig med att det ändå är 45 minuter att köra dit).

Väl framme så hade min flygkollega Börje redan baxat ut flygplanet-för-dagen nämligen SE-GON (japp, en kändiscessna... den som framträder i tv-serien Upp och Iväg) och vi satte oss inne i klubbstugan och räknade.. Efter lite diskussioner med flygläraren så lade vi in två tanktillfällen och ringde in färdplaner för de första två delsträckorna.


Klicka här för vår rundtur lite större format. Lila linje är vår färdväg. Det blå strecket är gräns för fjällområde. Rödoranga streck är restriktionsområden/nationalparker och naturreservat. Ljusrött är kontrollzoner med trevliga flygledare i. Krafset till höger är Åland. Där finns det taxfree. Vår resa var planerad 412 nm raka vägen. Det blev lite mer än så tror jag.

Börje fick börja (nu pun intended) och skulle flyga sträckan Sundbro - Söderhamn - Vallsta/Arbrå (med en liten sväng in till hans stuga i närheten). Vi taxade ut och startade bana 03. Fantastiskt flygväder och lugnt i luften. Vi steg upp till FL065 som var vår höjd för dagen och fick trafikinformation från Stockholm/Sweden Control hela vägen upp.  Jag satt i baksäte och drack kaffe, åt flyglärare Fältings snittar (tm) (r) (c) och lyssnade på alla SAS-kärror på Sweden control mestadels. Jag fick också en bra chans att bara njuta av utsikt och ta lite kort.



Start bana 03, Sundbro (klubbstuga, hangarer och segelsläp i övre delen av bilden).



Untra kraftverk




Gävle, sveriges tråkigaste stad (efter Härnösand)



Söderhamn efter studs och gå.

Börje gjorde en studs i Söderhamn och styrde vidare mot Arbrå. Väl framme så blåste det en stark sidvind och det var vindskjuvningar strax före bantröskeln. Inte helt lätt. Efter tre försök så beslöt sig han/flyglärare för att avbryta och gå vidare mot Sveg. Färdplan aktiverades eftersom vi skulle in i fjällområde. navigationsmässigt så var detta en av de svårare sträckorna, inte mycket uppfång att gå på (Ljusnan iofs men den gick ganska mycket norr om vår kurs initialt) och inte några radionavstationer som hade räckvid till oss att gå på. Men vi tog oss dit och efter landning så fick vi vänta på tankning. Bra läge för lunch.  Det blev picknick ute i det fria, blåsigt värre, men vi hittade efter lite letande ett litet ställe med lä.


På final till Sveg bana 27.

Jag ringde in två färdplaner för sträckan Sveg-Idre och Idre-Mora. Jag ringde också upp meteorologen på Arlanda  för att få lite mer aktuellt väder, vi tyckte att vinden hade tagit i lite och jag ville få besked om att den inte skulle vrida runt så vi skulle få motvind även på sträckan ner till Mora (det är låååångt mellan flygplatserna där uppe) och som min flyglärare säger... "att bli utan soppa i fjällen... är 'sådär.'..". Fick först beskedet att vinden skulle nog ligga kvar på ungefär samma som vi fått i taf-ar, men att det kunde vara lite starkare på vår flygnivå. Sen så blev jag uppringd av SMHI som sade att de hade nya uppgifter. Kunde bli upp till 50 knop rak motvind på vår sträcka upp till Idre.  Vi begärde i lite mer soppa än vi först räknat på för att få lite bättre marginaler. När planet och vi var fulltankade (100LL respektive kycklingpastasallad) så var det min tur att flyga.

Lite ovant med en C172 efter att ha flugit C150 ett längre tag. Starten från Sveg var intressant, jag har inte startat i byig sidvind på asfalt tidigare. Jag fick jobba rejält med fötterna för att hålla planet rätt. Det var också lite ovant med att åka i såpass tungt lastat plan som vi var, flygläget blir ju lite annorlunda. Jag steg till 4500 fot och fick kontakt med Sweden control, aktiverade min färdplan och fick beskedet om att vi var helt ensamma så långt han kunde se. Det var ganska lättnavigerat från Sveg till Idre, man har ju fjälltoppar att gå på, så jag tog sikte på Nipfjället-Städjan-Stor-Uckuvålen och Gråheden. Det låg en hel del cumulus strax över 5500 fot så istället för att gå upp till FL065 så låg jag på 4500 fot msl ända fram till naturreservatet som jag gick söder om och jag steg då upp och gick mellan molntussarna.

Min flygning så långt var ok, min höjdhållning var bra och jag hade koll på tider och bränsle/motorstatus. Vi tappade kontakt med Sweden control, så jag låg kvar på höjd ganska länge under tiden som vi försökte nå dem för att avsluta färdplan. Min flyglärare hade förvarnat både mig och Börje om att det som är svårt på den här typen av flygningar är att visualisera ett landningsvarv på ett fält man aldrig sett tidigare. Han hade rätt. Det som är lustigt är att det känns som jag hade mycket kortare tid på mig jämfört med "hemma". Antar att det är kombination av både högre arbetslast när man är på okänt ställe men även att man går från att i princip bara övervaka till att göra en mängd olika moment i snabb följd. Hours of boredom, moments of terror någon?

Jag fick iallafall till ett rikigt hyfsat varv och min final var rätt så ok, även om det tog lite tid innan jag låg rätt mot banan. Jag höll lite låg fart jämfört med vindstyrkan och korrigerade väl upp farten i lite väl sista minut. Min utflytning var "sådär" till gränsent till "bedrövlig". Ballong. Men satte väl kärran hyffsat efter lite uppräddning, dock inte på linjen. Eftersom vi inte fått kontakt med ATCC så ringde vi och avslutade färdplanen och aktiverade samtidigt nästa.

Jag drog på och vi gick sydöst mot Mora. Det här var nog den roligaste sträckningen då vi inte låg så högt och hade Fulufjällen och Sälen på vår styrbordssida och Tränglset/Älvdalen på babordssidan. Jag ropade upp Mora information i höjd med just Älvdalen och fick prata med en mycket trevlig flygledare. Min inflygning till Mora var lite hot and high, men hyffsad landning. Drog på och gick mot Siljansnäs. Trafikvarvet där är lite mer regelstyrt än hemma och ganska snävt. Här så fick jag mig en rejäl överaskning när jag på final fick ett vindskjuv och fick dra på rejält för att ta mig fram. Varför blev jag överaskad är något jag funderat på nu i efterhand. Jag ska väl vara den som styr och bestämmer. Okej, det var första gången det hände mig. Men. Jag borde ha varit mer förberedd och inte bara "åkt med". Inflygning över vatten, sol och värme, turbullens och med lite skogsdungar. Nästa gång är jag nog lite mer alert. Att jag var lite trött efter två timmar i luften kan också spelat in. Nyttigt litet uppvaknande.

Vi stannade i Siljansnäs och fikade och tittade på bygget av Biggles Café och därefter tog  Börje oss ner till Borlänge. På väg upp från Siljansnäs så tog jag några kort på den airpark som håller på att byggas. Visst vore det läckert med en liten sommarstuga med tillhörande asfaltsbana att ta sin lilla Cirrus SR22 eller Evektor Super cobra till ;-p


I väntan på fika (Siljansnäs utanför flygklubben. Hit ska jag åka igen!)



Så här glad kan en flyglärare vara. (Eller är han lättad över att vara på terra firma igen).




Förarskifte


Ny, fin asfalt i siljansnäs.


En C172 med tre gubbar i lättar precis vid struten vid Biggles café (bra komihåg)


Siljan Air Park



I Borlänge fyllde vi på lite mer bränsle i linje med "hellre för mycket soppa än för lite" och bytte igen.
Jag flög hem via Avesta/Rembo, "så där" landning igen, inget att komma ihåg.



Borlänge Dallanda.

Sen blev det raka spåret hem till Sundbro för landning på bana 21.

Mycket kul resa och en massa lärdomar. Har en lista på 10-15 saker jag vill bättra på redan nu. Återkommer när jag talat med flyglärare om dem.