tupplur

(tack för fotandet PC)

Femte gången gillt? Nopes. Jag och Elisabeth lyckades inte komma iväg på den nav vi tänkt och planerat för, det verkar gå rejält med troll i detta.

Vi träffade flygläraren på eftermiddagen ute på Sundbro och mumsade på Elisabeths smarriga  EK-tårta samtidigt som vi diskuterade hur vi skulle göra med det lilla problemet att flygplanet vi skulle använda på navigationen inte var färdigservat än. Det plan som vi skulle flyga till Västerås för att hämta upp det andra med hade vi tillgängligt några timmar, så vi kom fram till att jag började flyga ett instrumentpass med läraren och om servicen blev klar så skulle vi gå tillbaks direkt, plocka upp Elisabeth och sticka iväg och hämta planet för att sedan flyga långnaven.

Så jag och flyglärare satte oss i planet efter att jag fått visa att jag jag inte dragit på mig några olater när det gäller att utföra en daglig tillsyn. Taxade ut till bana 03 och väl där ute när jag ställt upp, så fick jag sätta på mig de övertjusiga IFR-glasögonen. Aha, tänkte jag. Han ska starta och flyga runt lite så jag tappar orienteringen, eller.  Nopes. Han gav ordern. Starta! Använd kursgyrot för att hålla dig på banan och sen flyg på horisontgyro och hastighetsmätare. Och så bar det av. Gick faktiskt rätt bra märkte jag när vi började rulla (var nog mest för att jag inte såg ett skvatt av hur det egenltigen gick). Lättade och jag tog som vanligt upp farten genom att sänka nosen en aning. Vi gick rakt ut och lämnade norrut efter jag passerat Bälingen på den kurs jag fått av honom när vi startade. Under stigning upp mot 2500 fot så fick jag order att ansluta till en radial från arlanda. 30 grader intercept och det gick riktigt bra. Kontrollerade att jag låg rätt på vingarna efter jag fångade upp radialen på rätt höjd och ställde in horisontgyrot så att instrumentet motsvarade mitt planflyktsläge.

Vi flög en bit och jag ordern att ta ner min hastighet till 65 knop, bibehållandes planflykt och med radialen rätt. Sinnesintrycken spelade mig lite spratt, det kändes lite som att man satt och flög med "rumpan", dvs planet kändes som att det hade högre anfallsvinkel än det egentligen hade. Ett litet tag senare fick jag ta ut 10 grader klaff, hålla hastighet och höjd konstant , samma sak med 20, 30 och 40 knop. Lite tricksigt att koordinera hyffsat  många saker samtidigt, men väldigt kul och lärorikt. Jag fick ta in klaff stegvis, fortfarande med 2500 fot och 65 knop. 

Sen fick jag en ny radial att gå mot, denna gång så fick jag ratta in Västerås vor samtidigt som jag skulle stiga till 3000 fot. Fick flyga på den ett tag innan jag blev ombedd att göra en standardturn 360 grader. Därefter av med glasögonen. Nu dags för nästa moment. Onormala flyglägen. Jag fick titta ner på knäna samtidigt som flygläraren ful-flög planet. När jag fick titta upp så skulle jag se till att få planet i planflykt igen. Skitskoj övning. Gick enormt bra.

Därefter på med glasögon igen. Fick en rad kurser och höjder att gå på, lite motsvarande en vektorering (lite mer tricksig denna gång jämfört med förra instrumentpasset), fick jag ratta in en NDB som jag kände igen som den som är inflygningsfyr på F16. (AHA är det här vi här!) Sjönk till 2500 fot. När jag kom fram till den skulle jag svänga kontrakurs mot bana 21, dvs 030 grader samtidigt som jag skulle påbörja ett sjunk. När jag kommit upp på kurs så skulle jag flyga i 1½ minut och därefter göra en 180 graders standardrate-turn. Hmm... nu gick det  upp ett ljus. Min flygväg liknande något jag sett på ifr-kartor. 


Något sånt här, fast på F16. (Någon som har en plate för bana 21 på Ärna,  så skulle jag bli glad för en kopia)

Jag kom upp på kurs och började sjunka så smått (hade någonstans i bakhuvudet att när jag kom tillbaks så skulle jag vara på 1700-fot vilket jag fick bekräftat ungefär åtta sekunder senare). Gjorde min standardratesväng tillbaks till 210 grader och låg helt ok på linje med ndb-fyren på 211 grader. OBS fick liv och låg också bra, kanske någon grad till vänster. Mitt kursgyro låg närmare 10 grader fel så jag rattade raskt in det på det som mina radioinstrument visade.

När glideslope började vandra nedåt så följde jag med genom att sänka nosen ner till precis strax under gyrohorisonten utan att ändra på gasreglaget. Hm. Detta ser ju rätt bra ut och liknar det jag gjort i simulator ett par hundra gånger. Det enda som min lärare hade sagt senaste minutrarna var bara "fortsätt" då och då. På sjuhundra fot så började det blir lite turbullent men jag låg fortfarande bra på glideslope. "fortsätt". Femhundra fot, trehundra fot, tvåhundra fot,  fick ta av mig glasögonen på decision height och efter ett litet tag fick jag dra på.  På med glasögonen igen. Fick en kurs som tog mig till en anslutning för medvind för bana 03. Checklista inför landning. Kolla att jag var på rätt trafikvarvshöjd, förvärmning, klaff och hålla 75 knop. Fick order att svänga på kurs för bas, Hm. Fortfarande glasögon på. Påbörjade sjunk, svängde och tog ut lite mer klaff. "Turn to heading 030". Jahapp. Bara att göra som han säger. In med förvärmningen och ut med full klaff. Glasögon på. Fick några korrigeringar från honom i sidled. Hm. Ska höjdmätaren visa så här lågt? "Motor till tomgång och flyt ut".  Öhö. Gjorde som han sa och kärran satte sig ner på banan och vi rullade ut. "Som du ser så kan man landa så här också". Gapskratt.

Vi taxade in och jag hoppade ur samtidigt som Elisabeth kom ut och förberedde sig för en nödlandningslektion. Jahapp. Verkar inte bli någon långflygning, tänkte jag.  Men det var ju en bra lektion jag haft ändå, så jag var nöjd.  Var på väg ut till bilen. Då ringde de från Västerås och berättade att kärran var klar. Jag fick frågan om jag hade tid/ork/lust att åka med och flyga hem en av kärrorna.

In i kärran och en mycket förvånad Elisabeth fick nya order. Jag har förut skrivit att den tjejen kan landa... hon kan flyga rakt fram också... :) Vi kom fram till Johannisberg och hennes första landning där var snygg, lugn och trygg. En fika senare (jag kan rekommendera flygklubbens fik, gott och mycket prisvärt) så hoppade jag in i planet, taxade ut och ropade upp Västeråstornet. Startade och fick direkt klarering norrut, 1000 fot minus. När ett annat plan passerat över mig så fick jag stiga till 1500 och nådde höjden ungefär samtidigt som jag kom till kontrollzonsgränsen. Låg på 1500 fot upp till Sala och stötte på regn. Första gången som jag flygit genom en rejäl regnskur. Svängde på en kurs hemåt och anslöt sedan till bana 03. Lite studsig landning efter att jag fått lite nersvep på slutet, men ganska behärskat ändå.

Efter debriefingen så åkte jag hem med orden du behöver egentligen inte flyga något mer innan uppflygning ringandes i öronen. Läskigt.

På hela taget en bra dag. Jag och B****n får ta vår långnav någon annan gång.

Kvällens musik i bilen hem: Astral Projection - People can fly