tupplur

Transportrapport i brist på egen flygning att skriva om.

Blev transporterad av Machmoud, concierge på mitt hotell, ut till Seeb, flygplatsen i Muscat. Omaner har en lustig körstil.  Oavsett vilken typ av väg det är så accellererar de så mycket de kan lägger sig sedan nån meter bakom kofångaren på närmsta bil framför. Inte ovanligt att se uppåt en 10-15 bilar som gör så, med hela kolonnen i en 120 knyck ungefär. Inte så konstigt att de har över 600 dödade i trafiken varje år (i ett land på tre miljoner, kameler oräknade).  Machmoud var undantaget. Han berättade stolt att han gått bilskola i Oxford och jag har aldrig sett någon köra så perfekt lagenligt.

Väl ute på flygplatsen så efter jag fått visa upp biljett i entrén, så fick jag personlig eskort (FC rockar ;-p), så jag slapp dessa ändlösa köer med indier på väg hem. Väl framme i loungen, där man kunde skåda ut över flygplatsområdet,  så satte jag på ipoden och tittade på rangering av flygplan, blev rejält  full i skratt när i min playlist så fanns... just det... Cure-Killing an arab.

Swiss satte hjulen på banan på klockslaget enligt tidtabell och den 35 minuter långa flygturen till Dubai var lugn och fin i väldigt lugn luft. Väl framme över Dubai så blev vi dirigerade runt omkring rätt länge, antar att vi kom i rushhour, man såg strobes överallt över himlen. Vi passerade vinkelrätt över tröskel på aktiv bana och jag räknande till minst elva plan plan på lång final och vet inte hur många andra på väg in. Sen kom det... "Ladies and gentlemen, on the left-hand side of the plane, the tallest building in the world. ". Enormt jubel i kabinen... De flesta på den här leggen skulle av i Dubai så jag tolkade det som att de var dubaier/dubaneser/ellervaddenuheter. Läcker byggnad iallafall. Står på listan att åka upp i vid tillfälle.

45-minutersstoppet i Dubai blev till tre timmar. Maken till kaotisk boarding har jag aldrig varit med om, så jag tryckte in mina öronproppar och tittade på eländet. När väl alla pax hade kommit ombord, slutat byta säten med varandra, sätta sig i business, tjaffsa med flygvärdinnorna, sätta sig i economy igen, flytta på sig för att de då satt på fel plats igen osv, så saknades en i kabinpersonalen, så vi fick vänta på att dennes bagage skulle plockas av.

Vi kom iväg iaf smått försenade (där sprack min enda chans att hinna med anslutningsflyg på morgonen) och för att somna in så körde jag en "Misi", dvs tre stycken bailys på raken. Ungefär som hur välling funkar på niomånadersbäbisar. Man däckar. Direkt. Fast det var Amarula istället för bailys, ännu bättre!

Vaknade till när vi var på in över Österrike och landningen på LZR var ungefär som under min fjällnav.; Hoppe hoppe hare. Räknade till fyra studsar innan stället satte sig ordentligt. Pursern brast ut i ett gapskratt; "This is only to wake up those who still are asleep".

Grützie Zürich. Spenderade en dag nere vid sjön, kan rekommendera två bra restauranger där nere, den ena hade ett enormt bra utbud på viner från Baden (bla Altsdorf spätburgunder... my favorite) och den andra åt jag brunch på, deras gnochi går inte av för hackor. Ska försöka klura ut vad de heter också, brukar vara bra när man ska tipsa.
 

Tillbaks ut till Zürich Unique på eftermiddagen (världens fånigaste flygplatsnamn), och enligt uppmaning från flygaräss pc så besökte jag spottingverandan som ligger på taket på pir B. Kanon om man tycker om att titta på flygplan, det fanns restaurang med utomhusölpump, stort lekområde för barn och en liten sunkig affär som sålde dyra flygplansmodeller (förstår vad som var tilltalande för PC). Så med en Grosser i handen så satt jag och kollade in när A340 på A340 startade. De hade även riggat så det fanns högtalare med tower+departure. framförallt var det enormt många spotters med stora kameror (Nikon genomgående) och ännu större objektiv (Nikkor, minst 400mm).

Tågspotters och flygplansspotters har mycket gemensamt. Det vet jag. Det jag glömt var att man aldrig ska inleda en konversation med en spotter (40+) med en fråga kring "kommer det något intressant?". Det finns ju iofs två typer av spotters. A) Grumpy Dumpy som får ur sig något ohörbart/oförståeligt och som sen tittar på sina skor i en timme.  B) Den andra typen. Lite som Fallens dag i Trollhättan. När väl dammluckan är öppen, så går det inte att få  stopp på dem. Det märkliga med den här gubben var att han inte behövde andas för att prata. Så det var en ändlös ordflod på en blandning av engelska och schwitzerdütsch. Mitt i en mening så studsade gubben upp och far iväg med sin jättekamera. Nån socialantropolog borde ta och studera spotters. Kufar säger jag bara.

När jag anlände på arlanda så stod den norska svarttaxin framkörd. Tack! :)

Plan bokat för helgen destination finnes. Vädret är en öppen fråga.

Vi kom iväg!!
Väderprognoserna inför min fredagsflygning hade hela veckan visat på rent SKTVDR(tm), men efter jag fått i mig lite kaffe på morgonen så tyckte jag det ordnat upp sig, åtminstone på halva flygsträckan. TAF:arna prognostiserade att det runt lunch skulle vara flygbart även på sista delen av sträckan, så jag meddelade Jens att vi skulle träffas på Barkarby.  Plockade upp och fick hjälp av PC för att rangera ut planet, något jag alltid bävar för.

Alltså, rangera flygplan, inte ta hjälp från PC. Brukar se framför mig hur ståldetaljer på hangaren skär upp vingarna som på en konservburk och jag brukar få rysningsgåshud när jag tänker på hur det skulle låta. Vi gjorde gemensam daglig tillsyn och jag  gav honom sen skjuts till Sundbro, en liten sjuminutersflygning. Ville prova lite lägre hastighet på final och det gav bättre resultat på utflytning. Puttade ut PC ur planet (läs på hans blogg om vad han fick göra för saker på sin lektion) och gick mot Barkarby. Molnen låg på 1400 fot på min väg ner, men jag såg att molnbaserna västerut steg. Gott tecken.  Vinden var sydvästlig så det var på väg åt rätt håll.

När jag landat stod en Mooney vid tankstationen, så jag parkerade strax bortanför och hoppade ut. Visade sig att det var FFK-flygare som var på väg till ungdomslägret de höll i Värmland. Vi talades vid några minuter och de hade lite aktuell väderinformation, OVC002 för tillfället i Karlstad.

Hm. Tankade och gick mot Kalle Flygares café för att ta en kaffe, invänta Jens och kolla närmare på vädret. Jens dök upp right on cue. Vi tog en kaffe, gick genom färdplan så han skulle ha lite koll på vilken väg jag tänkte vi skulle gå;  Barkarby - LNA - Västerås - Hallstahammar - Lindesberg - Nykroppa/Grythyttan - Arvika och berättade lite om hur jag tänkte att han skulle få hjälpa mig; hålla lite protokoll, följa med på karta och knappa radiofrekvenser.

FFK-flygaren (som var den som så vänligt bjöd oss på kaffe) berättade att han snackat med meteorolog på Arlanda som rapporterade att det lättat i Värmland. Kollade in vädret på lfv, metarn sade CAVOK och TAF:arna visade lika som tidigare på morgonen. Så vi fikade klart och var offblock 0855Z och i luften 0900Z, på minuten enligt färdplan.


Nervös eller förväntansfull Jens?

Första gången i litet flygplan för Jens, han hade däremot åkt Hercules tidigare, så han var beredd på lite buller.

Trafikvarvet och utpassering från Barkarby innebär lite kul, aktiv flygning. Vi lämnade Masten och gick mot Stäket, jag ropade upp Stockholm och fick min färdplan aktiverad och den lagom binära transponderkoden 1010. Vi fick vänta lite på att få stiga upp in i TMA:t men strax efter Kungsängen fick vi klart upp till FL065. Det var mycket trafik på väg in mot Arlanda, men inte så mycket GA-trafik, så vi var i princip ensamma under FL100. Strax efter vi passerat Västerås blev vi överlämnade till Sweden control och vi passerade BEDLA lite efter tidplan, gps:en visade att vår hastighet över marken var något lägre än jag beräknat. Den visade också att vi hade rejält med headwind och vi hade även hört från annan trafik västerut att vindarna var starkare än prognosticerat. Ett snabbt överslag gav vid handen att vi skulle ha 20 minuter längre gångtid än plan, ingen fara bränslemässigt iallafall, hade ändå tänkt tanka fullt i Arvika. Vid passagen av BEDLA (ligger i Hallstahammar (mamma påstår att hon såg oss gå över)) tyckte vi det var lagom tid att plocka fram levelfika. Blev kaffe och bulle.  (Dammsugar-torka i Sigtuna för tillfället (har ni förresten sett att Delicato ska komma med Mini-sugare (mini-suckers på engelska??))).


Levelfika innan slalom

Blev en snabbfika, för när vi kom förbi vid Kolsva så började molnen torna upp sig, helt enligt SWC-bilderna,; isolated CB, så det blev en hel del slalom för att gå fri från dem. Blev stora svängar hela vägen fram mot Karlstad TMA. Sweden control gav oss trafikinformation om att det var en PA28 på väg åt vårt håll på skärande kurs, hon hade ingen höjdinfo på dem. Jag fick kontakt och såg att de gick en bit under oss, de svängde in på samma kurs som vår och jag blev informerad av Sweden att vi skulle ha följe ett bra tag. Samma hastighet, samma kurs.
"-Så ni kan ju ha lite mysigt ett tag" "-SE-ESD myser", blev det självklara svaret. Controllern gav oss en hel del underhållning genom lite inspirerat radioprat med andra kärror (antar att det var casual friday på ATCC). 

Vi gick norr om Örebro och hörde att restriktionsområdet vid Karlskoga var upprättat, så för att inte få boforsgranater i huvudet så höll vi oss en bit på avstånd.

Framför oss var en del sammanhängande moln, så vi anmälde att vi avsåg att sjunka för att bibehålla VMC, eftersom Karlstad var stängt så fick vi grönt ljus att gå genom TMA-sektorerna bäst hur vi ville. Vi tog oss ner under molnbas med kus direkt mot Arvika. Lämnade Sweden control-frekvensen och fick en "-Ha det så skoj på festivalen, för det är väl dit ni ska" som adjö. Ropade upp på Arvikafrekvensen och hörde att de använde bana 19. Vi kom in mot fältet och anslöt medvind, bas och jag gjorde en riktigt hyffsad landning på linjen.

Rullade in mot plattan och en glad tjej pekade med sitt paraply på en bra parkeringsplats. Strax därefter sprang hon fram och hoppade in i en Cessna utan dörr, galen fallskärmshoppare självklart. Det var en Cessna 206. Fel. en 205. Eller 210-5 som jag tror är den officiella beteckningen. De stack iväg och kvar på plattan var en hel hög plan. Visade sig att de flesta bara var där för att tanka. Några från Sunne. Några från Norge. Rätt många från Norge snarare, fick höra av dem att det var rejält mycket billigare i Sverige. Strax efteråt hade de flesta lämnat fältet och det blev så där spöktyst som det ibland kan bli på stora flygfält.



Lika som bär? 172+205 == Caravan?

Nästan helt tyst iallafall. Bortanför vår stuga så stod några tält. Fler flygande norrmän. Skulle på festivalen. Hade kall norsk (insmugglad) öl. Perfekt! Efter lite förbrödring och rejält med pilsner så styrde vi mot festivalen.

<FestivalBlogg>
Det var min 12:e arvikafestival och jag tycker i efterhand att den var enormt bra utifrån de band de bokat. Däremot så blev jag rejält besviken på dansscenen. Arvika har ju alltid haft enormt bra trance och bokat akter som Wizzy noise, The delta, Sub6, Astrix osv. I år så lyste det med sin frånvaro. Skittrist. Märktes väldigt mycket MELLAN alla dj:s, då ljudteknikern spelade psy, goa och progressiva saker. Lite märkligt och förhoppningsvis en signal till festival-ledningen att *fler* folk dansade i pauserna än till akterna de bokat. Man blir lite trött också på att de i sin linje att vara så otroligt vänsterpolitiskt korrekta (ordet feministtechnokollektiv säger ju allt) hellre bokar skitakter istället för duktiga dj's, som faktiskt har lärt sig att mixa. *DET SÖÖÖÖÖÖG* med mindre laddade ord. Det var rätt öde i danstältet, rättare sagt huset (tillbaks på betonggolvet igen, inflamerade benhinnor någon?). Nu låter jag som en sur gammal skogsgubbe. Japp, stampar mycket mycket hellre i skogen, men man blir ju lite besviken när man sett fram emot att få höra och se lite ny spännande psy och det visar sig att det är trött gammal house de lirar istället.

Det fanns ett undantag; DJ La Fleur. Hon var grym. Tight teknik som sjutton och överaskande breaks, sköna lows and highs. Kan bli hur stor som helst. DJ Anneli missade vi tyvärr. Hon är ju alltid bra. Och söt.

 
Banden vi såg första dagen;
* Ingenting, riktigt snygg pop. Hörde bara sista låtarna, men det var kul.
* Detektivbyrån, lite pluxuslikt men bättre. Gillade.
* Familjen, konserten var helt galet bra. Skånsk synth är alltid bäst live. Jag såg Spock när de spelade första gången på arvika och stämningen på Familjen var nästan lika röjig. Me like.
* Vi gäspade oss genom en halv låt Marit Bergman innan vi gick och tittade på folk som badade i lerpölar. Det var Roligare.
* Hocico. Äntligen lite rolig EBM, men sången var bedrövlig (jämfört med hur de är på skiva). Träffade en massa gamla bekantingar på konserten iaf så det var lite återträff. Efter halva så rusade vi iväg för att se
* IAMX. Ett band som jag haft i min playlist konstant senaste månaderna. De var bra live, spelskickliga och Chris Corner är en otroligt duktig sångare och funkar väldigt bra på scen. I mitt tycke bästa konserten på hela festivalen.
* Infected Mushroom. Det var därför vi åkte till Arvika i år. Tyckte att infected gjorde en helt ok konsert, fast de var bättre förra gången jag såg dem. Kändes som att de fått lite idétorka när de satte ihop set:et för kvällen. Converting vegegarians var übertung. Arvika dansade. Om jag jämför med hur det var när Astral spelade på Vintergatan så var Astral mycket bättre. Samma trummis spelade nu som de hade med sig förresten. Vi gick leende hem. Trots att det var tunt med bra dj:s så var banden vi såg i stort skitbra.

Lördag. Det regnade. Hela dagen. Vi såg;
* Emmon, som gjorde en riktigt bra spelning och hennes sång är lite mer självsäker än tidigare
* Slagsmålsklubben, trodde inte de skulle funka på en så pass stor scen, menar första gången man såg dem så var de som ett amatör-Pluxus och de spelade på en gräsmatta med alla instrument helt urstämda. De regerade. Fast jag kan tycka att (spelat) taffligt mellansnack kan funka en-två låtar, sen kan man väl antingen skippa det, eller köra frågesport med publiken, eller låta några spela PONG, eller ta in Christian Luuk och göra ballongdjur eller något. Kalasspelning var det iallafall. *Studsa i lerpölar till "Tjeckien, Slovakien och tillbaks igen"*
* Zeitgeist. Snyggt och arty och jätte pretty. Enough. De tar sig själva lite på för stort allvar bara. Men jag gillar dem.
* Kloq. Kort kort spelning. Älskade dem. Stenhårt, monotont och sångaren hade fantastisk röst. Connecting funkar hur bra som helst live.
* Jor-El. Vi missade början eftersom Kloq gick på samtidigt, och så missade vi slutet för att se Apotygma. Dumt att göra det. Har dansat mig lycklig till honom
förut och hans set var riktigt bra det lilla vi hörde.
* Apotygma. Öh. Jaha. Jaja. Inte något vidare bra.
Orkade inte med att se VNV. Träffade Gula Gubben. Sjöng ArvikaLera. Bra festival. Retur nästa år.

</FestivalBlogg>

När vi satte oss i taxin för att åka tillbaks till stugan,  så slutade det regna, men eftersom det var så fuktigt så räknade jag med dimma, stratus och stratocumulus dagen efter. Tänkte "Får se hur länge vi blir tvungna att vänta". Vaknade vid sjusnåret. Var riktigt eländigt väder. Duggregn och låg molnbas. OVC005. När jag gick bort till flightplanningrummet var jag inställd på stanna minst till eftermiddagen. Blev lite förvånad/konfunderad jag läste LHP, TAF-ar och framförallt METAR för Karlstad. Hm. CAVOK, 210/14. Hm.

SWC visade att ocklusionsfronten var precis över där vi var. Bakom så var det fint väder. Hela vägen från Stockholm över Västerås, Örebro till Karlstad. Ok. Då är det bara att vänta tänkte jag. När jag gick ut så var bakkanten på froten långt borta vid horisonten. Blå himmel! Gick och sade till Jens att packa klart och lasta in i planet. Jag ringde in färdplan och gjorde daglig på kärran medans Jens städade klart. Sade adjö till den glada fallskärmstjejen som berättade att det skulle blåsa för mycket för att hoppa. Men hon verkade glad ändå. Märkte att det började friska i lite i byarna.

Vi gjorde daglig, startade och taxade ut till väntplats. Backtrack bana 19, ställde upp och kollade struten. Blåste mycket men nästan rakt i banans riktning. Drog på och rullade. Strax efter att vi lättat så vred vinden runt rejält, så det blev att jobba lite med rodren. Vi hade bra stigfart så det kändes inte som att jag skulle behöva avbryta.  Såg att vi hade rejält med publik när vi startade också. Hoppas någon plåtade. Kollade till Jens. Inte allt för grön eller vit i ansiktet. Lämnade rakt ut söder ut och vi såg tältlägret på stora festivalcampingen. Såg ut som en gyttjesjö. Skönt att man *inte* behöver bo i tält när man är 30+. ;-p När vi svängde upp på kurs hemåt så dök molnlagret upp, var inte allt för tjockt, så vi var redan on-top.

On-top, Xenia Onnatop.  Lämnar 3500, stigande för FL055

Eftersom Malmö ctrl inte har täckning i Arvika (lite märkligt kan man tycka) så aktiverade vi vår färdplan mot Sweden och fick höra att vi var ensamma i luften så långt hon kunde se iallafall. Sweden lämnade över oss till Karlstad som gav oss klarering genom TMA på 3500 fot. När vi passerade norr om Karlstad så hörde vi att en Atlas 747:a fick startuptillstånd. Hade varit lite läckert att se den komma rakt upp genom det vita molntäcket. Begärde och fick 4500 för att gå på säkert avstånd över molnen, controllern frågade om vi ville gå högre, vilket jag kände skulle vara skönt för det var lite turbullent. Vi fick klarering att stiga till en nivå vi kände oss bekväma med, strax efter TMA:t på FL075 så lugnade det ner sig och därefter var det en mjuk resa hemåt. Snabbt gick det också. 134kts visade gps:en. Härligt att flyga on top. Vi påbörjade en plané i höjd med Kolsva då jag tyckte att det såg ut som att molnlagret blev tätare längre österut. Det visade sig vara rätt beslut, när vi kom in mot Barkarby för då var det OVC020. Var såpass turbullent att jag sjönk ner på 1200 fot innan det lugnade ner sig och gick hem på den höjden. Blåste ganska mycket på finalen mot Barkarby med en hel del nedåtsvep också.


Vi tog oss iallafall ner och efter att Jens packat ur såstyrde jag hemåt.  Ropade upp Arlanda när jag var vid Masten och fick klarering vattenvägen Kallhäll-Sigtuna. Förvarnade PC om att jag var på ingång och han plåtade mig från sin balkong när jag passerade över. Fick lämna kontrollzonen via Vassunda, så jag kunde lägga mig på en direktbas för bana 29. Struten stod rakt ut när jag var på väg ner, låg nästan i banrikting, så det var bara att stå på.
Vi tog rätt beslut att åka när vi åkte, senare på eftermiddagen så blåste det rejält mycket.

Harberget CTR


Kanonhelg, har loggat mycket rolig flygtid, har lärt mig mycket kring bedömning kring väder och vind och haft enormt skoj på festivalen. Vill nog träna lite mer landningar med kärran. Får bli nån kväll på Tierp tror jag.