Hur många tallar...
Fick lite hjälp från Felix att rita färdlinjer i kartan. Räknade klart och hoppade raskt i miatan och brände upp till Sundbro. Elisabeth var uppe och studsade i Tierp med KUZ (Den enda 172:an som är flygbar är rätt hårt bokad). Under tiden jag väntade på dem så kollade jag in en Yak-52. Plan med spak rockar. Kände mig som röde baronen... ratatatata....
När de kom in så tankade hon och flygläraren upp planet åt mig, så det var bara att hoppa in och dra iväg.Taxade ut. Bana 21. Upp och iväg! (tm flygkapten-Lansburgh)
Min rutt upp var ESKC-Skuttunge-Hedesunda-GS346-ESSK. Men eftersom KUZ inte har adf, så sket jag i GS346. I Hedesunda så ropade jag upp Gävle Information. Dödstyst. Gick längs kraftledning upp och anslöt på en medvind för bana 18. Bas, final och lite sidvind. Placeringen var sådär, men sättningen var helt ok. Kan man säga vingligt men stabilt? Jag gjorde en fullstop, stängde av motorn och klev ut på plattan på något man kan beskriva som en spökflygplats. Inte en själ där och totalt tyst. Lite märkligt när man suttit en halvtimme i buller (även om mitt julklapps-ANR-headset tar bort det värsta). Två minuter (och tre deciliter lättare (varför finns inte toaletter/kissträd utmärkta i AIP??!!)) senare så gjorde jag startup-checklist och började rulla ut från plattan igen. Då knastrade det till på radionoch en seneca (inte helt klar på vilken reg det var) gjorde en låghöjdsapproach och lämnade med lite vingtippningar söderut.
Lyfte och gick sydösterut och följde sedan E4 ner mot Dalälven, gick över Tierp (ESKT) och sen direkt mot Skuttunge. Anslöt för bana 21 och helgen blev fulländad med bästa landningen jag gjort hitintills. Kändes riktigt bra. Dessvärre så börjar jag bli lat när det gäller bana 21, man är alldeles för van vid att flyga på den (säkert 90% av mina landningar har varit på den banan) och jag börjar få standardriktmärken att gå på. Inget fel i det, men utifrån att träna att göra generella trafikvarv, så borde jag åtminstone låtsas att det är en bana jag inte flygit på tidigare. Jaja, hoppas på att kunna köra ett pass i varvet igen ganska snart, och då blir det nog lite sån träning.
Fick hjälp att rangera in planet i hangar och pratade några minuter med flygläraren innan jag brådskade mig hem. Som vanligt är man tidsoptimist och kom hem "lite" senare än jag lovat. På en lördag. Jaja, Jag skäms lite. Bara lite.
Två veckors uppehåll nu. Glad påsk på er om jag inte hinner skriva något. Härnäst står teoriskrivande på tur. Kanske lite teoripluggande också.
Spin it magistern, spin it.
Smaka på det ordet!
Dagens första pass var tänkt att bli en EK-nav, men i vanlig ordning så ställde vi in den då vinden inte var helt fördelaktig på destinationen. (14 knop, rak sidvind). Istället blev det att ligga i varvet och omväxlande köra bedömningar och vanliga landingar. Bra förslag och beslut, då jag kände mig ringrostig, var en månad sen nästan jag flög sist. Självförtroendestärkande liten historia. Jag var nöjd med sju landningar av åtta. Den jag inte riktigt var nöjd med höll jag lite väl låg fart på, något som jag efter dagens andra lektion kommer att ta lite mer allvarligt på och ska försöka jobba lite mer med.
Fältet var fortfarande ganska mjukt, så det blev en bra träning för soft-field-starter (något som kan vara bra att kunna på vasslanda, som är ökänt för det). Spaken i magen och försök få nosen att lätta så fort som möjligt, upp på markeffekt och lite svävarkänsla tills man kommer upp i en 65 knop ungefär.
Det var ganska mycket trafik i luften, dels vårrusiga segelflygare, dels en hel del lufttransporter strax väster om fältet, på väg från och till Ärna. Så det blev extra cockpitlast att försöka hålla reda på i huvudet vart folk var och var på väg. Eftersom uppsalatornet var stängt, så fanns det ingen annan än vi själva som höll reda på separation. Bra träning.
Nere på marken så blev det en snabb kaffe och lite snack om fortsatt flygträning. Ska bli kul med lite mörker, lite instrument och framförallt längre navar. Färdigt i mitten av juni. Ska nog gå om jag ligger i lite (och inte några fler plan går sönder).
Dags för dagens andra lektion. Spinövning! Äntligen!!
Vi gick upp på 4000 fot och lämnade Skuttunge mot Tämnaren. SE-KUZ är inte en raket när det gäller att vinna höjd. Stiger som ett kassaskåp ungefär. Alltså ett med vingar. Äsch ni förstår vad jag menar. I sakta mak på väg upp så blev det disigare och disigare. Horisonten blev diffus och något jag tyckte var svårt var att hålla planet rätt på vingarna. Så det blev lite instrumentträning också. Eftersom en del segelflygplan som legat norröver var på väg tillbaks, så gjorde vi S-kurvor för att försöka se dem. Såg dem aldrig.
Efter att jag gjort några stallar och vikningar så gav flygläraren gav mig några spindemonstrationer. Jätteskoj! Skönt med g-krafter och lite berg och dalbana. Något som slår en är att en spin klipper till så snabbt. Pang, så snurrar det. Något jag tyckte var intressant var att man efter några sekunder inte riktigt vet egentligen åt vilket håll man snurrar. Så det blir lite 50-50, antingen trampar man rodret åt rätt håll så man tar sig ur den, eller så förvärrar man situationen.
Flygläraren förklarade kring hur de uppkommer, exempelvis när flygläget ett sådant som man så lätt kan hamna i om man är lite tungt lastad, flyger orent och med lite för låg fart. Typ när man svänger i trafikvarvet med svärmor med planet lastat fullt med taxfree. Man tappar rejält med höjd på ingen tid alls, när vi gjorde våra övningar så försvann 1000 fot direkt. Så händer det i varvet, så är man chanslös, över på några sekunder bara.
En annan grej som jag lärde mig på marken var att man inte riktigt ska lite på dessa bränslemätstickor (i KUZ är den i form av ett ihåligt glasrör), jag och läraren fick väldigt olika resultat när vi lodade. När det diffar på 40% av total bränslemängd, så kan man nog tanka i lite extra för att få marginalerna på sin sida. Hjälper inte heller till att mätarna i planet verkar visa mängd slumpmässigt.
Kvällen blev mycket trivsam hemma hos herr PC och ett stycke födelsedagspartaj. Nu har jag ett ansikte på rösten i utropet på Arlanda!!
Imorgon vankas förhoppningsvis ett flygpass till. Snart dags att åter vända blad i loggboken.
.
Göra som flygläraren säger...
...skriv teorin så snabbt som möjligt!
...skriv teorin så snabbt som möjligt!
...skriv teorin så snabbt som möjligt!
Det var ett mantra som min flyglärare försökte banka in i mitt (och mina flygkollegors) huvuden strax innan teorikursen avslutades i julas. Nu äntligen så har jag fått tummen ur (och ja, jag är både trög och slö och vet varför jag borde gjort det långt tidigare än nu). Så nu finns ingen återvändo. Efter påsk så blir det att skriva, jag delar upp det i tre tillfällen (Kommentera gärna om ni tycker att mitt upplägg är korkat), först blir det BCL, MET och Radio. Andra tillfället försöker jag klara av Aerodynamiken, FPL och HPL och så kör jag NAV/Prestanda (som jag faktiskt bävar mest för) vid sista tillfället (och jag menar INTE "kör på").
Så påskhelgen blir det plugga lite. På skoj så öppnade jag 1000 frågor. Gick rätt bra. 80%.
NU är det inte länge kvar innan flygning. Inte blev abstinensen mindre av att PC fick komma upp idag (på sin födelsedag, grattis grattis!), även SE-ESD blev tydligen luftad en vända. Så det är flygbart från Vasslanda iaf!
Nu strax LOST, sen kolla långtaffar (och sen få in lite fler parenteser i blogginlägget kanske)
Jag tror, jag tror på sommaren.
Jag är optimist. Det kan bli lite flyga av till helgen. Har bokat plan både fredag och lördag.
----- Väder - check
Sol och värme utlovat av SMHI.
----- Flygplan - check
Åtminstone nån kärra borde vara såpas hel att den gå att flyga.
----- Fältet - check
Sundbro sankmark borde ha torkat upp till helgen.
----- Flyglärare - check
----- Flygsugen elev - check
Märkligt vilken abstinens man kan få när man inte fått flyga på några veckor.
Ingen aning om vad det blir för någon slags lektion härnäst, sist diskuterade vi att köra lite instrumentflygning alternativt lite EK-navar. Skulle vara kul att ta sig lite längre bort. Man börjar kunna Uppsala kontrollzon.
Nästa vecka blir det lite MD80-simulator också. Ska bli grymt roligt!
Just ja...
en årsring till till samlingarna...
Schiphol. Kastrup. Sundbro.
Hade lite knepigheter att ta mig hem från Luxemburgtrippen. Flighten från Schiphol blev inställd och den avgång jag blev ombokad till blev försenad. Skulle gå över Kastrup, när vi kom dig så var vinden 35G50. Strax efter vi landat så stängde tornet flygplatsen. Så det blev en övernattning där, när jag väl kom hem, så var mitt bagage i Mumbai (eller liknande). Tog 36 timmar för det att komma fram. Mutter.
Flygning då. Nopes. Det blev nada. Vaknade till BR och FG i morse. Låg som ett lock tills efter lunch. Så det bidde inget. Menmen-Vad är en bal på slottet, lite irriterande bara att tidsplanen verkar spricka rejält.
Fick en fantastiskt fin tröja av PC med ett motiv som jag ska scanna vid tillfälle! Tack. Det värmde! :9
Hoppas mitt nästa blogginlägg blir lite ljusare. Det borde det bli, vi rör oss ju mot sommartid och jag har gott vin i glaset ---> där.
Saknar dig lilla pappa.
Solsken och träskmark.
Otroligt flygsugen.
Men det blev inget flyga av idag heller. Nu har jag aldrig varit på någon gyttjebrottningsmatch, men jag fick beskrivet att det var ungefär så som Sundbro ser ut just nu. Nästa försök blir på min födelsedag istället. Hoppas på jumpseat ner till Amsterdam ikväll.
Vridna propellrar och vädergudars vrede
Detta blir ett lite annorlunda blogginlägg från de tidigare. Mest för att det varit två väldigt annorlunda dagar. Alternativ rubrik: "En liten kallfront är det som skiljer bedrövelse från eufori". Tänkte beskriva dagens flygning i detalj, inte för er skull, utan för att ha något att minnas när man inte får flyga pga väder eller fältförhållanden.
Idag var en bra dag. Kunde ha varit blivit värre.
Först om fredagen. Det blev ingen flygning, något som flyglärare och jag konstaterade redan på torsdagkvällen. TAF:arna lovade mindre kul saker som OVC001 och Freezing F(r)og, dvs fzfg och snöblandat regn, dimbankar. Självklart är det vid såna här tillfällen som meterologerna faktiskt för en gångs skull får rätt i sina prognoser. Även om jag är obotlig possimist(tm), så var det bara att acceptera faktum; Det blir inget.
Svårt när man är flygsugen. Abstinens.
Fredagskvällen visade inte på någon förbättring av vädret, så jag var inställd på att det skulle bli inställt även idag, så när flygläraren ringde tidig morgon och säger... "fortfarande skitväder" så började jag plocka fram plan B. Men sen kom en liten öppning, "Jag tror att det kanske kan bli flygbart efter lunch, så jag ringer vid elvasnåret igen". Hm... taf:arna sade iofs fortfarande något annat.
Menmen... Långfrukost och en snabb vända ner på Sigtuna city för att hämta upp en detalj till umpc:n. När jag kom hem och började lägga pussel med Felix så ringde telefonen igen. "Solen har börjat titta fram i Uppsala, så åk ut så får du flyga". Jag skulle nog kunna söka jobb som brandman, för bilen och jag var på väg ungefär 30 sekunder senare. När jag passerade Vasslanda International så ser jag molnbasen gå från 002 till 100 på bara några hundra meter. Otroligt mäktigt att se en molnvägg nästan helt vertikalt en mil rakt upp i luften.
Klarblå himmel och en underbar sol. Jag fick ett leende på ansiktet och skickade sms till flygkompis Elisabeth som var på väg ut också, "CAVOK UPPSALA! Sist dit får tvätta Cessna"
Vi kom ut till Sundbro nästan samtidigt och fick uppmaningen att planera klart för Skavsta. Jag skulle flyga dit och Elisabeth hem. För den som gillar ATC-färdplaner så såg det ut så här;
(FPL-SEGON-VX
-C172/L-SD/C
-ESKC0930
-N0090A025 DCT LNA DCT DKR DCT
-ESKN0055
-RMK/SKOL UPPSALAFK DOF/070303 ORGN/ESSAZPZX)
Vi fick ganska snabbt en kontraorder. Flygläraren hade kollat vädret på Skavsta och det hade inte blivit bättre (OVC005) så vi började diskutera alternativ.
- Åka annan duo-nav,
- Ligga i varvet,
- Jag köra en ek-nav
- Sitta och jäsa i klubbstugan
Vi kom fram till att 1) Duo-nav till Borlänge, skulle vara kul och det var ju en sån flygning vi hade ställt in oss på. Så vi tar raskt fram rödspriten och tvättar rent våra kartor. Ny färdplan;
Sundbro, studsa Avesta och sen till Borlänge, äta varsin dammsugare och sedan samma rutt hem igen. Jag dit, Elisabeth hem. Vi fick fem minuter på oss att räkna fram hur mycket soppa vi behövde, då flygläraren skulle skicka iväg en annan av hans elever i kärran först på en kort ek-nav, så de skulle tanka upp så det räckte även för oss för att spara tid. Vi lyckades få ihop våra siffror. Sen så började cirkusen (och nu pratar vi inte bertil-cirkus (sorry internskämt UFK-Elev-2006)).
Flygläraren kommer in i klubbstugan igen och ser lite förbryllad ut. "Planet är groundat. Propellern är böjd." Visar sig att när de gör daglig tillsyn på planet innan de ska tanka så upptäcker de att propellerspetsarna är böjda framåt. I övrigt så fanns det inga märken eller något på dem. Kan ha varit någon som kört in i snödriva. Min tanke nu efteråt: Tänk om det inte upptäckts och det var vi som skulle iväg, rejält tungt lastat på ett slaskigt fält. Antar att vi iofs antaligen märkt på ljud, obalans och framförallt (?) dålig dragkraft...
Så lärdom; Ta inte lätt på daglig tillsyn. Jag har redan det som en item på min lista som jag aldrig aldrig ska frångå.
Raskt fram med rödspriten igen. Murphy. Det verkar som att jag och Elisabeth *bara inte ska* flyga tillsammans. Vi sitter och tittar på när flyglärarna försöker göra det bästa av situationen och till slut kommer man fram till en lösning som gör att bara en person behöver åka hem utan att få flyga. Jag hänger kvar i klubbstugan med katten samtidigt som Elisabeth får ligga i varvet. Rättare sagt. Jag sitter ute i den underbara vårsolen med en kaffe och tittar på hennes landningar. Den tjejen kan flyga! Riktigt snygga sättningar. Gång på gång. Hon kom efter ett långt pass in med ett leende på läpparna. "Kalla mig för lille Skutt!"
Under tiden som jag väntade så planerade jag en EK-nav som tog mig från Sundbro med utpassering Jumkil, Östervåla vidare till Dannemora/Österby bruk och sedan hem igen, inpassering Vattholma.
41 minuter sträcktid + start/landning. 
(länk till bilden)
Fick lite bråttom ut till kärran, men så fort jag kom in i cockpit så kom lugnet.
Checklista. Motorstart. Förbindelsekontroll. Taxa till motoruppkörning. Vänta på Bertil-Cirkus på final. Uppsala tornet stängt. Ställer upp bana 03. Jag drar på lite försiktigt och känner mig för på ett ganska lerslaskigt fält, airspeed active, noshjul lättar, roterar och sen är det 45 minuter total njutning.
Det var väldigt lugnt i luften jämfört med senaste flygningen som var en rätt så turbullent historia. Jag svänger korsvind, ner på medvind en bit och sen upp norr in över klubbstugan. Noterar tid och lägger in ETO mot utpasseringspunkt Jumkil. Det jag hade tänkt fokusera på idag är att dels få cockpitarbete att sitta lite bättre; mer organiserat och strukturerat, dels arbeta lite med min höjdhållning. Så till Jumkil tänkte jag ligga på 1200fot.
SE-KUZ är en C150 och lite rappare i kontrollen än vad C172:orna är. Jag tycker den är mer svårtrimmad än de större kärrorna, så det skulle nog bli en bra övning.
Rent navigationsmässigt så var sträckningen jag fått inte speciellt svår, var bara att följa stora vägar, finns en hel del bra uppfång och bra riktmärken. Antar att min flyglärare ville ge mig något lätt efter förra lektionens ganska höga arbetslast. Jumkil var faktiskt svåraste punkten, finns inget bra stort riktmärke, typ kyrka, betongsilo eller liknande, utan utpasseringspunkten ligger "i närheten" av en lada med ett svart tak. Ankomst Jumkil exakt enligt planering, vinden var iofs nästan vinkelrät mot planet, så man får ingen indikation på om de 10 knop vind man utgått från verkligen stämmer med verkligheten.
Jag svänger upp på kurs 339 som ska ta mig till Östervåla. Stiger till 1500 fot och sitter och lyssnar på lite annan trafik på radion samtidigt som jag njuter av utsikten. Långt uppe i nordöst ser jag Forsmarks tre reaktorbyggnader som tre sockerbitar, i sydväst kan jag skymta Västerås. Sydöst moln och Arlanda. Leggen jag är på nu är ungefär 10 minuter, har Tämnaren en bit fram på styrbordssida och Östervåla är i sikte. Så jag får lite tid över att både njuta och sen arbeta lite med att hålla planet på rätt höjd. Nån får gärna komma med lite trimningstipstips. Jag har börjat lära mig att låta planet hitta stabilitet och sedan trimma. Inte jaga med trimmen.
Över Östervåla. Diffar en minut från min plan. ATO, och ny ETO.
När jag svängt i Östervåla så steg jag till 2500. I Dannemora finns en stor gruvlave. Man ser den från Östervåla, så trots att det var nästan 15 minuters flygtid så hade man ett bra riktmärke hela tiden. Jag tog tillfället i akt och körde en koordinationsövning som jag lärt mig för att få rena svängar.
Ni som flyger har säkert kört den (och vet kanske vad den kallas för (enl Fredrik... Rotating Bacon));
Man påbörjar en sväng men innan planet börjar svänga så går man tillbaks åt andra hållet Fram och tillbaks. Grejen är att nosen ska ligga kvar på samma punkt man har som riktmärke. Man får jobba rätt mycket med sidorodret och man får vara lätt på handen, mjuk och följsam med skevrodret. Fick lära mig den när min flyglärare ställde frågan om jag var poliovaccinerad (på något vis så glömmer man ibland det där med sidoroder, märkligt).
I SE-KUZ märker man hur mycket man får jobba med högerroder för att få kulan att ligga rätt. Nyttigt och man blir lite logom åksjuk. Gick över Tämnaren och tittade på alla pimplare som var ute på isen. Synd att man inte hade kameran med sig. Söder om Månkarbo och gick över nya E4:an. Såg nästan körbar ut!
När jag kom fram till Dannemora så såg jag lite moln som var på väg in föröver på lägre nivå, så jag påbörjade ett sjunk samtidigt som jag svängde in på kurs hemåt. Hade vinden i ryggen och gjorde bra hastighet över marken. Ropade upp Sundbro radio lagom vid Vattholma och informerade om att jag var på väg in för en windcheck. In över klubbstugan på 900 fots höjd, över fältet och anslöt medvind på 750 fot för bana 03 (högerbas).
Jag ska nog förlänga medvinden lite till nästa gång. Jag korrigerade inte riktigt för det när jag gick in på bas, så min final blev lite brant. Men med 40 grader klaff så kan man komma ner ganska brant men ändå kontrollerat. Det var inte så mycket vind så att hitta rätt linje var ganska enkelt. Lite ovan med C150:an var jag ändå, påbörjade utflygning lite sent, men lyckades rädda upp det och fick till en bra sättning. Kändes riktigt kontrollerat. Så mitt flygpass avslutades med självförtroendet i topp.
Nästa flygning nästa lördag. Nu när GON är grounded så finns det inte plan så det räcker helt enkelt för ev fredagsflygning. (Jag tyckte inte det var läge att föreslå SE-ESD). När jag kom in igen så kom Elisabeth utspringandes ut från klubbstugan för att få flyga ett pass till, jag tänkte snabba på, så jag hoppade raskt ut också... schluuuurp rakt ner i snöleran.
Terra firma eller Sundbro Sumpmark. Vi får se hur länge det går att flyga innan fältet stängs för att det blir för mjukt.
