tupplur

Är det inte det ena så är det det andra. Vind alltså. Från fel håll och för mycket. Morgonen började med alldeles för tidig frukost i min smak, men ett pip från mobilen med ett SMS från gode herr/flygkadett PC med ett ord; CAVOK gjorde att man raskt lyckades ta sig iväg. När jag kom ut till Sundbro så var PC redan där. Baxat ut flygplan och tankat hade han redan hunnit med också. Min flyglärare och jag diskuterade lite vad jag skulle göra. Han var lite tveksam utifrån vindläge om det skulle gå att släppa iväg mig,  men han tyckte jag skulle planera klart den EK-nav som inte blev av tidigare, ta några vändor i varvet och känna efter.  En god tårtabit senare (tack Jonas) så drog vi raskt iväg med SE-GON. Jag började med  en bedömning som gick bra ända tills utflytning. Gjorde nog årets snygaste tre-punkters och studsade som Lilla Ru en bra bit på bana 21. PC fick sig säkert ett rejält gott skratt, då han satt på första parkett i väntposition. Bra början på dagen. Anledning; okoncentrerad?. Nästa landning satt som en smäck. Vi drog iväg igen men vi beslöt oss då för att köra en låghöjdsnav på samma sträckning som den EK-nav jag tänkt mig.

Det var en mycket lärorik lektion, man måste definitivt vara betydligt mer alert på vart man är och vart man är på väg. Framförallt så behöver man ta bra riktmärken och inte bry sig så mycket om saker i cockpit. Jag blev först lite lurad då flygläraren sa "Vet du var du är eller? Säg till när du är framme".

Hmm... tänkte jag. Har jag flygit fel??

När jag gick i skogsmulle fick jag lära mig att krama ett träd om jag var vilse. Hur gör man i luften? Kramar man sin flyglärare eller försöker få lite sympatikramar från Stockholm kontroll?

Han ställde om frågan lite retoriskt. "Om du inte vet var du är (och inte har någon att fråga). Vad gör du då?" Ah. Kärran är ju utrustad med DME. Och det dräller ju med radiofyrar i skogarna. Så med lite triangulering så lyckades jag peka ut ganska exakt på kartan vart vi var. Och se vi låg exakt rätt på track. Självfallet valde han ut den mest eländiga brytpunkten där vi mest flög över uppländska granskogar på låg höjd, då han ställde sin fråga.

Så det blev en blandad instrument-, låghöjds-och nödlägelektion (nödläge på låg höjd var mycket intressant, nu när handgreppen börjar sitta så kändes det riktigt kontrollerat).  Vi fortsatte tillbaks till Sundbro där jag gjorde en bedömning från 2000 fot som med råge ursäktade min trepunktare. Kul när flygläraren säger "Hoppas nån såg den där".

På det hela taget en bra dag igen. 17,7 timmar. 67 landningar and counting. Tror ni att jag hinner klart till sommaren?