tupplur

Klarblå himmel. Ny espressoblandning till frukostkaffet. Vad passar bättre då än att ta med mon cousin på en liten rundflygning... Hade lagt in en färdplan till Johannisberg vid tiosnåret.

Det blev alltså ingen flygning vare sig till  Linkeboda eller Söderhamn, eftersom jag var på solokvist under helgen. Väl ute på Vassunda så baxade jag ut planet och kollade att det fortfarande var fulltankat. Efter en kall natt så var fältet hårt och fint så när jag startade från rw 29 så tog det inte många meter innan jag var i luften.

Aktiverade färdplan och steg till 2000 fot mot Västerås. Då västeråstornet var stängt så blev jag överlämnad till Sweden control och påbörjade plané lagom vid vanlig inpasseringspunkt Björksta. Lyckades ratta in 130.65 isf 123.65 (måste varit freudian slip), så det var egendomligt tyst på frekvensen. Men lagom vid mälaröarna så fixade jag till det misstaget.

Anslöt på medvind för bana 05, men när jag svängde in på bas så såg jag att struten pekade rakt ut, i rät vinkel mot banan. Kändes lite väl häftigt för sidvindsträning (och när jag landade så fick jag se inne på klubben att vinden låg på 17-25 kts (jämfört med de 10 knop som taffarna visade). Var precis på väg att dra på för att avbryta då en motorseglare ropade upp och anmälde avsikt att använda stråk 34. Två sekunder senare så låg jag i en 270-graders sväng och låg på medvind för stråket.

Fin approach blev det och en mjuuuuk landning. Stod ett par fallskärmshoppare ute vid taxibanan som applåderade landningen, så det verkar som att det såg snyggt ut utifrån också Taxade in till klubbstugan och träffade kusin. Vi tog oss raskt ut och startade upp. Taxade efter hoppkärran och startade från stråket och gick sen in över västerås och norr ut till hans hus för att ta några bilder. Sen en vända till deras stuga en bit utanför. Vi fick syn på några älgar som travade över en mosse, hoppas det blev något av bilderna han tog. Sen var vi tillräckligt fikasugna för att ta oss tillbaks igen.

Ropade upp västeråstornet som meddelade att de inte skulle öppna på några minuter, ja, alltså inte tornet, utan den synnerligen trevliga flygledaren. Anmälde mig för medvind till stråket igen och låg som femte kärra på inflygning. Gjorde en hyffsad landning. Efter parkering så hoppade kusinen ut med ett stort leende på läpparna och frågade direkt... när ska vi ta nästa tur? In för lite fika i klubbstugan. Rättare sagt en hel massa fika. Resan hem blev ganska odramatisk, hade rejält med vind i rumpan, så enligt gps så gjorde jag 135 knop GS. Inte illa för gamla Betty.