Solsken och träskmark.
Otroligt flygsugen.
Men det blev inget flyga av idag heller. Nu har jag aldrig varit på någon gyttjebrottningsmatch, men jag fick beskrivet att det var ungefär så som Sundbro ser ut just nu. Nästa försök blir på min födelsedag istället. Hoppas på jumpseat ner till Amsterdam ikväll.
Vridna propellrar och vädergudars vrede
Detta blir ett lite annorlunda blogginlägg från de tidigare. Mest för att det varit två väldigt annorlunda dagar. Alternativ rubrik: "En liten kallfront är det som skiljer bedrövelse från eufori". Tänkte beskriva dagens flygning i detalj, inte för er skull, utan för att ha något att minnas när man inte får flyga pga väder eller fältförhållanden.
Idag var en bra dag. Kunde ha varit blivit värre.
Först om fredagen. Det blev ingen flygning, något som flyglärare och jag konstaterade redan på torsdagkvällen. TAF:arna lovade mindre kul saker som OVC001 och Freezing F(r)og, dvs fzfg och snöblandat regn, dimbankar. Självklart är det vid såna här tillfällen som meterologerna faktiskt för en gångs skull får rätt i sina prognoser. Även om jag är obotlig possimist(tm), så var det bara att acceptera faktum; Det blir inget.
Svårt när man är flygsugen. Abstinens.
Fredagskvällen visade inte på någon förbättring av vädret, så jag var inställd på att det skulle bli inställt även idag, så när flygläraren ringde tidig morgon och säger... "fortfarande skitväder" så började jag plocka fram plan B. Men sen kom en liten öppning, "Jag tror att det kanske kan bli flygbart efter lunch, så jag ringer vid elvasnåret igen". Hm... taf:arna sade iofs fortfarande något annat.
Menmen... Långfrukost och en snabb vända ner på Sigtuna city för att hämta upp en detalj till umpc:n. När jag kom hem och började lägga pussel med Felix så ringde telefonen igen. "Solen har börjat titta fram i Uppsala, så åk ut så får du flyga". Jag skulle nog kunna söka jobb som brandman, för bilen och jag var på väg ungefär 30 sekunder senare. När jag passerade Vasslanda International så ser jag molnbasen gå från 002 till 100 på bara några hundra meter. Otroligt mäktigt att se en molnvägg nästan helt vertikalt en mil rakt upp i luften.
Klarblå himmel och en underbar sol. Jag fick ett leende på ansiktet och skickade sms till flygkompis Elisabeth som var på väg ut också, "CAVOK UPPSALA! Sist dit får tvätta Cessna"
Vi kom ut till Sundbro nästan samtidigt och fick uppmaningen att planera klart för Skavsta. Jag skulle flyga dit och Elisabeth hem. För den som gillar ATC-färdplaner så såg det ut så här;
(FPL-SEGON-VX
-C172/L-SD/C
-ESKC0930
-N0090A025 DCT LNA DCT DKR DCT
-ESKN0055
-RMK/SKOL UPPSALAFK DOF/070303 ORGN/ESSAZPZX)
Vi fick ganska snabbt en kontraorder. Flygläraren hade kollat vädret på Skavsta och det hade inte blivit bättre (OVC005) så vi började diskutera alternativ.
- Åka annan duo-nav,
- Ligga i varvet,
- Jag köra en ek-nav
- Sitta och jäsa i klubbstugan
Vi kom fram till att 1) Duo-nav till Borlänge, skulle vara kul och det var ju en sån flygning vi hade ställt in oss på. Så vi tar raskt fram rödspriten och tvättar rent våra kartor. Ny färdplan;
Sundbro, studsa Avesta och sen till Borlänge, äta varsin dammsugare och sedan samma rutt hem igen. Jag dit, Elisabeth hem. Vi fick fem minuter på oss att räkna fram hur mycket soppa vi behövde, då flygläraren skulle skicka iväg en annan av hans elever i kärran först på en kort ek-nav, så de skulle tanka upp så det räckte även för oss för att spara tid. Vi lyckades få ihop våra siffror. Sen så började cirkusen (och nu pratar vi inte bertil-cirkus (sorry internskämt UFK-Elev-2006)).
Flygläraren kommer in i klubbstugan igen och ser lite förbryllad ut. "Planet är groundat. Propellern är böjd." Visar sig att när de gör daglig tillsyn på planet innan de ska tanka så upptäcker de att propellerspetsarna är böjda framåt. I övrigt så fanns det inga märken eller något på dem. Kan ha varit någon som kört in i snödriva. Min tanke nu efteråt: Tänk om det inte upptäckts och det var vi som skulle iväg, rejält tungt lastat på ett slaskigt fält. Antar att vi iofs antaligen märkt på ljud, obalans och framförallt (?) dålig dragkraft...
Så lärdom; Ta inte lätt på daglig tillsyn. Jag har redan det som en item på min lista som jag aldrig aldrig ska frångå.
Raskt fram med rödspriten igen. Murphy. Det verkar som att jag och Elisabeth *bara inte ska* flyga tillsammans. Vi sitter och tittar på när flyglärarna försöker göra det bästa av situationen och till slut kommer man fram till en lösning som gör att bara en person behöver åka hem utan att få flyga. Jag hänger kvar i klubbstugan med katten samtidigt som Elisabeth får ligga i varvet. Rättare sagt. Jag sitter ute i den underbara vårsolen med en kaffe och tittar på hennes landningar. Den tjejen kan flyga! Riktigt snygga sättningar. Gång på gång. Hon kom efter ett långt pass in med ett leende på läpparna. "Kalla mig för lille Skutt!"
Under tiden som jag väntade så planerade jag en EK-nav som tog mig från Sundbro med utpassering Jumkil, Östervåla vidare till Dannemora/Österby bruk och sedan hem igen, inpassering Vattholma.
41 minuter sträcktid + start/landning. 
(länk till bilden)
Fick lite bråttom ut till kärran, men så fort jag kom in i cockpit så kom lugnet.
Checklista. Motorstart. Förbindelsekontroll. Taxa till motoruppkörning. Vänta på Bertil-Cirkus på final. Uppsala tornet stängt. Ställer upp bana 03. Jag drar på lite försiktigt och känner mig för på ett ganska lerslaskigt fält, airspeed active, noshjul lättar, roterar och sen är det 45 minuter total njutning.
Det var väldigt lugnt i luften jämfört med senaste flygningen som var en rätt så turbullent historia. Jag svänger korsvind, ner på medvind en bit och sen upp norr in över klubbstugan. Noterar tid och lägger in ETO mot utpasseringspunkt Jumkil. Det jag hade tänkt fokusera på idag är att dels få cockpitarbete att sitta lite bättre; mer organiserat och strukturerat, dels arbeta lite med min höjdhållning. Så till Jumkil tänkte jag ligga på 1200fot.
SE-KUZ är en C150 och lite rappare i kontrollen än vad C172:orna är. Jag tycker den är mer svårtrimmad än de större kärrorna, så det skulle nog bli en bra övning.
Rent navigationsmässigt så var sträckningen jag fått inte speciellt svår, var bara att följa stora vägar, finns en hel del bra uppfång och bra riktmärken. Antar att min flyglärare ville ge mig något lätt efter förra lektionens ganska höga arbetslast. Jumkil var faktiskt svåraste punkten, finns inget bra stort riktmärke, typ kyrka, betongsilo eller liknande, utan utpasseringspunkten ligger "i närheten" av en lada med ett svart tak. Ankomst Jumkil exakt enligt planering, vinden var iofs nästan vinkelrät mot planet, så man får ingen indikation på om de 10 knop vind man utgått från verkligen stämmer med verkligheten.
Jag svänger upp på kurs 339 som ska ta mig till Östervåla. Stiger till 1500 fot och sitter och lyssnar på lite annan trafik på radion samtidigt som jag njuter av utsikten. Långt uppe i nordöst ser jag Forsmarks tre reaktorbyggnader som tre sockerbitar, i sydväst kan jag skymta Västerås. Sydöst moln och Arlanda. Leggen jag är på nu är ungefär 10 minuter, har Tämnaren en bit fram på styrbordssida och Östervåla är i sikte. Så jag får lite tid över att både njuta och sen arbeta lite med att hålla planet på rätt höjd. Nån får gärna komma med lite trimningstipstips. Jag har börjat lära mig att låta planet hitta stabilitet och sedan trimma. Inte jaga med trimmen.
Över Östervåla. Diffar en minut från min plan. ATO, och ny ETO.
När jag svängt i Östervåla så steg jag till 2500. I Dannemora finns en stor gruvlave. Man ser den från Östervåla, så trots att det var nästan 15 minuters flygtid så hade man ett bra riktmärke hela tiden. Jag tog tillfället i akt och körde en koordinationsövning som jag lärt mig för att få rena svängar.
Ni som flyger har säkert kört den (och vet kanske vad den kallas för (enl Fredrik... Rotating Bacon));
Man påbörjar en sväng men innan planet börjar svänga så går man tillbaks åt andra hållet Fram och tillbaks. Grejen är att nosen ska ligga kvar på samma punkt man har som riktmärke. Man får jobba rätt mycket med sidorodret och man får vara lätt på handen, mjuk och följsam med skevrodret. Fick lära mig den när min flyglärare ställde frågan om jag var poliovaccinerad (på något vis så glömmer man ibland det där med sidoroder, märkligt).
I SE-KUZ märker man hur mycket man får jobba med högerroder för att få kulan att ligga rätt. Nyttigt och man blir lite logom åksjuk. Gick över Tämnaren och tittade på alla pimplare som var ute på isen. Synd att man inte hade kameran med sig. Söder om Månkarbo och gick över nya E4:an. Såg nästan körbar ut!
När jag kom fram till Dannemora så såg jag lite moln som var på väg in föröver på lägre nivå, så jag påbörjade ett sjunk samtidigt som jag svängde in på kurs hemåt. Hade vinden i ryggen och gjorde bra hastighet över marken. Ropade upp Sundbro radio lagom vid Vattholma och informerade om att jag var på väg in för en windcheck. In över klubbstugan på 900 fots höjd, över fältet och anslöt medvind på 750 fot för bana 03 (högerbas).
Jag ska nog förlänga medvinden lite till nästa gång. Jag korrigerade inte riktigt för det när jag gick in på bas, så min final blev lite brant. Men med 40 grader klaff så kan man komma ner ganska brant men ändå kontrollerat. Det var inte så mycket vind så att hitta rätt linje var ganska enkelt. Lite ovan med C150:an var jag ändå, påbörjade utflygning lite sent, men lyckades rädda upp det och fick till en bra sättning. Kändes riktigt kontrollerat. Så mitt flygpass avslutades med självförtroendet i topp.
Nästa flygning nästa lördag. Nu när GON är grounded så finns det inte plan så det räcker helt enkelt för ev fredagsflygning. (Jag tyckte inte det var läge att föreslå SE-ESD). När jag kom in igen så kom Elisabeth utspringandes ut från klubbstugan för att få flyga ett pass till, jag tänkte snabba på, så jag hoppade raskt ut också... schluuuurp rakt ner i snöleran.
Terra firma eller Sundbro Sumpmark. Vi får se hur länge det går att flyga innan fältet stängs för att det blir för mjukt.
Krama din flyglärare
Är det inte det ena så är det det andra. Vind alltså. Från fel håll och för mycket. Morgonen började med alldeles för tidig frukost i min smak, men ett pip från mobilen med ett SMS från gode herr/flygkadett PC med ett ord; CAVOK gjorde att man raskt lyckades ta sig iväg. När jag kom ut till Sundbro så var PC redan där. Baxat ut flygplan och tankat hade han redan hunnit med också. Min flyglärare och jag diskuterade lite vad jag skulle göra. Han var lite tveksam utifrån vindläge om det skulle gå att släppa iväg mig, men han tyckte jag skulle planera klart den EK-nav som inte blev av tidigare, ta några vändor i varvet och känna efter. En god tårtabit senare (tack Jonas) så drog vi raskt iväg med SE-GON. Jag började med en bedömning som gick bra ända tills utflytning. Gjorde nog årets snygaste tre-punkters och studsade som Lilla Ru en bra bit på bana 21. PC fick sig säkert ett rejält gott skratt, då han satt på första parkett i väntposition. Bra början på dagen. Anledning; okoncentrerad?. Nästa landning satt som en smäck. Vi drog iväg igen men vi beslöt oss då för att köra en låghöjdsnav på samma sträckning som den EK-nav jag tänkt mig.
Det var en mycket lärorik lektion, man måste definitivt vara betydligt mer alert på vart man är och vart man är på väg. Framförallt så behöver man ta bra riktmärken och inte bry sig så mycket om saker i cockpit. Jag blev först lite lurad då flygläraren sa "Vet du var du är eller? Säg till när du är framme".
Hmm... tänkte jag. Har jag flygit fel??
När jag gick i skogsmulle fick jag lära mig att krama ett träd om jag var vilse. Hur gör man i luften? Kramar man sin flyglärare eller försöker få lite sympatikramar från Stockholm kontroll?
Han ställde om frågan lite retoriskt. "Om du inte vet var du är (och inte har någon att fråga). Vad gör du då?" Ah. Kärran är ju utrustad med DME. Och det dräller ju med radiofyrar i skogarna. Så med lite triangulering så lyckades jag peka ut ganska exakt på kartan vart vi var. Och se vi låg exakt rätt på track. Självfallet valde han ut den mest eländiga brytpunkten där vi mest flög över uppländska granskogar på låg höjd, då han ställde sin fråga.
Så det blev en blandad instrument-, låghöjds-och nödlägelektion (nödläge på låg höjd var mycket intressant, nu när handgreppen börjar sitta så kändes det riktigt kontrollerat). Vi fortsatte tillbaks till Sundbro där jag gjorde en bedömning från 2000 fot som med råge ursäktade min trepunktare. Kul när flygläraren säger "Hoppas nån såg den där".
På det hela taget en bra dag igen. 17,7 timmar. 67 landningar and counting. Tror ni att jag hinner klart till sommaren?
Två tunga gubbar och en liten cessna
Vår plan blev då att jag, en annan elev, vår lärare Lasse och Henke, en annan lärare, skulle flyga dit och plocka upp IBX och sen dela upp oss på DK hem och därefter skulle jag få köra EK-passet vi tänkt oss. Men precis när vi hade planerat, vikt och balansräknat klart, fått i lite bränsle, matat katt och druckit kaffe (och snackat lagom mycket rövarhistorier (varför är flyglärare så duktiga på det (har de kardborreband i byxorna så de sitter lagom limmade i fåtöljerna?))) så fick vi höra att det var OVC003 och snö på ESOW trots att meterolog sagt att det skulle vara flygbart dit. Lärdom. Lita aldrig på meterologer!
Omgruppering... min flyglärare tog elev nr 2 ut på lite nödlandningsövningar, och jag fick förmånen att flyga med Henke. Vi baxade in oss i en liten C150, SE-KUZ och så blev det att ligga i varvet och träna bedömningslandningar. Det blev en riktigt bra övning, dels fick man en annan approach till approacher; exempelvis föreslog Henke annat motorvarv på inledningen från medvind och annat sätt att sätta klaffarna än jag lärt mig tidigare. Dels så fick man lite kritik, tips och tricks från nya ögon vilket kändes bra. Så jag tyckte det var en kalaslektion. Vi gjorde några vanliga och några bedömningslandningar. Fick även landa på bana 32 i full sidvind (ok, det blåste inte lika mycket som sist jag var i Gävle, men ändå). 32 är en kort bana (435m) med har träd och ett ökänt dike i norra ändan. Att inte åka till Hässlö var nog rätt beslut, då molnbasen dundrade ner lägre och lägre. På det hela taget gick det bra och jag kände mig lite mer kompis med KUZ än sist.
Grattis till Jocke förresten, han fick flyga EK idag. Han var lika chockad som jag var när jag fick flyga solo första gången. Så ytterligare tårta på gång. Sabbar beach2007 totalt . Tror på 2008 istället.
Imorgon hoppas jag på EK-nav igen, det är skönt att vara solo!
I väntans tider.
Långtids TAF-arna verkar inte helt lovande för att flyga i slutet av veckan. BKN005. Tror inte ens det kan bli en instrumentlektion om det håller i sig. Nu har jag iallafall bokat SE-ESD till 2-3/6, så nu har man en deadline att hålla. Deadlines gillar vi. BCL inte.
